Välfärdsstaten viktigaste uppgift är att garantera din och min trygghet. För utan trygghet kan inte välstånd, frihet och rättvisa existera. Det är på de trygga platserna vi stannar kvar för att utbilda oss, arbeta och låta våra barn växa upp. Platser där vi känner oss otrygga väljer vi bort. Få väljer att frivilligt bo kvar en plats där man aldrig kan vara säker på att ingen gör inbrott i ditt hem, bränner din bil eller där du eller dina nära och kära blir misshandlade och mordhotade för att man tittade snett på fel person eller var på fel plats vid fel tillfälle.
De senaste åren har vi nästan dagligen kunnat läsa om gängkriminalitet, bränder, skottlossningar och sprängningar i Sverige.
En mamma med sitt nyfödda barn i famnen sköts ned på öppen gata Malmö. Två unga pojkar på väg hem en sommarkväll i Solna rånades, misshandlades och torterades på en kyrkogård en hel natt – för att gärningsmännen tyckte att det var festligt. Och i Trollhättan attackerades nyligen civilbefolkningen i en brandattack utförd av kriminella ungdomar. Axplock från en rad av fruktansvärda händelser som bidragit till att många av oss känner sig ganska otrygga till mods.
Att vi hamnade här beror på att vi ersatte beprövade ideal som erfarenhet, klokskap och omdöme med välvilja. Välviljan är idag upphöjt till det förnämsta av alla ideal en människa, politiken eller land kan sträva efter. Alla ska vara välkomna oavsett beteende och helst ingen ska behöva höra åsikter de inte delar.
Välvilja i sig är inte dåligt, tvärtom bygger ett välmående samhälle på att vi kan visa tillit och välvilja mot varandra. Men om du bara är välvillig är du snart förlorad – uppskörtad och utnyttjad av de som istället är illvilliga. Det går inte att försvara sig mot attacker med välvilja och när du är försvarslös blir du snart otrygg. Vilket är precis vad som skett i Sverige och i Trollhättan.
Alla partier försöker nu övertrumfa varandra om vem som vill ha flest poliser och hårdast straff och på ytan kan det verka som om skillnaderna är små. Men om ni läser och lyssnar noga avslutar partierna på vänsterkanten sådana utspel nästan alltid med att påpeka hur viktigt det även är med förebyggande åtgärder. Låt mig ge två lokala exempel:
Häromdagen skrev Paul Åkerlund (S) en insändare där han bemötte Moderaternas fokus på på just trygghet för trollhätteborna genom att berätta hur mycket även S nu gillar fler poliser och hårdare straff – för att sedan avsluta med att påpeka att vi inte får glömma bort hur viktigt det är med förebyggande åtgärder. Medvetet eller omedvetet signalerar ett sådant påpekande den kriminella världen att S inte är ett hot utan en välvillig förhandlingspart.
När kriget i februari bröt ut i Europa förklarade både S och V i Trollhättan att Sveriges försvar visserligen är viktigt – men ett medlemskap i Nato ville man rakt inte veta av. Samtal, förklarade man, är rätt väg framåt. Även när krigshotet tornar upp sig förlitar man sig på de egna välviljan som det bästa försvaret Trollhättan och Sverige kan få.
Man bedriver medvetet en politik som är livrädd för att uppfattas som för hård och som drar sig för att göra vad den förmår för att försvara din och min trygghet. Man verkar så rädd för att inte uppfattas som välvillig så att man till slut bara är enfaldig och godtrogen. Ett ständigt vänligt bemötande till allt och alla är alltså inte är lösningen utan snarare orsaken till Trollhättans stora problem och vi måste komma till rätta med dem – helst igår. För det krävs en helt annan inställning och min bild av den är kristallklar. För att parafrasera Bamse: den som är väldigt snäll måste också vara väldigt stark.
Mattias Furskog
Moderaterna i Trollhättan
