Trollhättan är en stad med fantastiska förutsättningar. Kanalen med sitt vatten mitt i centrum, världsledande företag som utvecklas, en högskola med högst söktryck i Sverige och företagsamma personligheter med arrangemang som Alliansloppet visar på nytänkande. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vi har fantastiska förutsättningar. Det vet vi som bor här.
Tyvärr är Trollhättan också en stad med bilbränder, narkotikaförsäljning, hot och våld mot polis och räddningstjänst som återkommande brottslighet och som bara tillåts fortsätta. Det vet vi som bor här också.
När journalisten Joakim Lamotte kom till Kronogårdstorget för att göra ett reportage efter flera dagars polisinsatser vreds frågan 180 grader. Efter fysiska hot och glåpord så illa att de trillar bort från mitt tangentbord fångats på film– uppstod en följetong som få kunde förutspå. Plötsligt ifrågasattes om huruvida det verkligen var så farligt det som skett… Några menade på fullt allvar att det nog minsann var hans besök med ett provocerande agerande som orsakat allt tumult, och att det därför var hans eget fel att han blev hotad till livet och att hans utrustning blev stulen ur hans hand.
I vanliga fall brukar journalistkåren stå upp för varandra, särskilt när en journalist blir hotad eller när det fria ordet hotas och journalistens yrke hindras. Men inte nu. Istället blev han kallad för en oseriös ”swishtiggare”, av så kallade seriösa journalister, tillika medlemmar av publicistklubben, vars två viktigaste uppgifter är att slå vakt om tryck- och yttrandefriheten och främja debatt… Kanske för att han inte hade vett på att hålla sig inom den snäva åsiktskorridoren.
Att styrande inte tar problemen på allvar blev sannerligen tydligt när en kommunal chef valde att göra ett filmklipp som gjorde narr av Lamottes inslag. Oproffsigt, omdömeslöst och osmakligt. Och inte minst visar det på gravt bristande sjukdomsinsikt. Särskilt o man betänker att man i just de lokaler, där hon faktiskt själv är ansvarig för verksamheten, också i samband med detta hittat skarpladdad ammunition…
När man som politiker eller chef för en verksamhet i området inte tar kriminalitet och oro som boende upplever, på allvar. Och när ordningsvakter tas ur tjänst eftersom man inte kan garantera deras personliga säkerhet, när dödshot och glåpord som ”mammaknullare” inte längre får ansvariga att lyfta på ögonbrynet… – Då kan man lugnt konstatera att kaptenen kastat sig över bord och att skeppet är på väg mot botten.
Trollhättan är inte förtjänt av att politiken eller journalister inte ser verkligheten som den är utan fortsätter skönmåla staden med snyftreportage och utge sig för att vara något man inte är. Snarare behöver vi fler journalister som vågar återge den sanna bilden av Kronogården, och som faktiskt bidrar till reell sjukdomsinsikt. Oavsett om den finansieras via skattsedeln, Strix eller swish. En sjukdomsinsikt som förhoppningsvis också kan få det sjunkna skeppet bogserat och reparerat i en närliggande hamn – där ansvarig ledning faktiskt tar sitt ansvar och agerar kraftfullt för att få ett stopp på dagens situation.
Trevlig fjärde advent!
Peter Eriksson
Oppositionsråd Trollhättan
